Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.
Faller Tidösamarbetet sönder nu i sina beståndsdelar? Ofta glömmer jag bort det som nästan alltid brukar ske när ett nytt val närmar sig: Partierna måste profilera sig och alla samarbeten knakar då i fogarna.
Först ut var Liberalerna som deklarerade att partiet inte tänker sätta sig i en regering där SD ingår. Statsminister Kristensson verkade ta det med viss ro – tydligen räknar han kallt med att Liberalerna ska svika sitt löfte – men när Ebba Busch helt plötsligt går ut och säger att hon inte skulle ha något emot ett samarbete med socialdemokraterna, då blev ilskan stor inom moderaterna.
Öppna bild i helskärmsläge
Annons
Annons
Den verkliga nyheten denna vecka är för min del istället något helt annat, och det var inte ens en nyhet, men en häpnadsväckande stöt fortplantade sig genom hela kroppen.
Varför har Busch gått ut med detta? Kanske är det bara utspelssäsongen som på allvar börjat – Liberalerna har släppt en bombmatta av sådant på sista tiden. Eller så finns en växande känsla av panik hos kristdemokraterna.
För närvarande behöver Magdalena Andersson bara sitta där och kamma in den ökade splittringen på Tidösidan. Jag hoppas hon inte nöjer sig med det. (S) har länge varit på tok för tillbakalutat. Partiet har inte vågat komma med något mobiliserande på länge. S-ledningen litar på att det räcker med att invänta domen över Tidöregeringen.
Jag tror inte det räcker.
*
Den senaste tidens mest chockerande nyhet var ändå den att statsminister Kristersson valde att åka på en Timbrokonferens istället för att att fara på klimattoppmötet i Brasilien. Det säger allt. Och då menar jag: allt. Både att regeringen struntar blankt i vår tids ödesfråga och att dess främste företrädare tycker att en nyliberal tankesmedja och dess dogmer är det viktigaste av allt.
Klimatminister Romina Pourmokhtari hade goda, medicinska skäl inte fara till Sydamerika, ja. Hon ska enligt uppgift ha bönat och bett att Kristersson skulle göra det istället – men den bal en nyliberal tankesmedja ordnar är ju – så underbar. Att den svenske kungen istället blev Sveriges röst i klimatfrågan inför världen visade mest att den överklass kungen tillhör, inte är förtjust i idén att den rika världen ska betala mer för klimatåtgärder i den fattiga.
Annons
Annons
*
Nyheter av det här slaget måste jag förstås kommentera, även om det blir litet pliktskyldigt. Jag orkar inte riktigt uppamma något raseri över en stockreaktionär regering. De gör vad man förväntar sig, dvs saker som gör världen och Sverige sämre.
Den verkliga nyheten denna vecka är för min del istället något helt annat, och det var inte ens en nyhet, men en häpnadsväckande stöt fortplantade sig genom hela kroppen. Plötsligt såg jag nämligen genom ett stort glasfönster fem vargar springa förbi! Jag sprang fram till fönstret för att fota. Detta inträffade på en rovdjurskonferens på Vildriket i Hälsingland, i Järvö. Där har de åtta vargar i ett hägn.
Det slog alla politiska utspel. Busch och Kristersson bleknade bort, men även Magdalena Andersson.
Inbäddat innehåll
Ändra inställningar
